Warning: include(/storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/tmp/com_akeeba_update/list.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/index.php on line 11 Warning: include(): Failed opening '/storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/tmp/com_akeeba_update/list.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/03/127203/pear/php') in /storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/index.php on line 11 Warning: include(/storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/media/mod_languages/css/inc.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/includes/framework.php on line 7 Warning: include(): Failed opening '/storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/media/mod_languages/css/inc.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/03/127203/pear/php') in /storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/includes/framework.php on line 7 Samfundet Sverige Israel - Obama bakom anti-israelisk resolution?

Samfundet Sverige Israel

Samfundet Sverige Israel

Obama bakom anti-israelisk resolution?

Judeen var vaggan till det judiska folkets historia. Om man läser skildringarna i Torahn/Gamla testamentet, slås man av dess betydelse för landet Israels framväxt för mer än 3 000 år sedan. Patriarken Abraham bodde länge i Hebron och köpte där en grotta som gravplats åt sig och sin familj. Kung David regerade från Hebron i sju år innan han gjorde Jerusalem till sin huvudstad. Det är i högsta grad hjärtlandet för det judiska folket. Idag kallas det i omvärlden för Västbanken. Och där ingår också östra Jerusalem, eller gamla Jerusalem, med judendomens heligaste platser.

 

 

I det delningsförslag av Palestinamandatet som FN antog 1947 – och som judarna sa ja till men arabsidan nej – var detta området + Gaza avsett som (ytterligare) en palestinsk stat, efter att britterna redan 1921 avdelade 75 % av mandatet och kallade det Transjordanien, sedermera Jordanien. Efter kriget 1948-49 var det Jordanien som ockuperade Västbanken och östra Jerusalem, och Egypten som ockuperade Gaza-remsan. Inga försök gjordes under de 19 åren fram till sexdagarskriget 1967 att stifta fred med Israel och bilda en palestinsk stat. Som ett resultat av sexdagarskriget förlorade Jordanien och Egypten dessa områden till Israel.

I fredags, den 23/12, antog alltså FN:s Säkerhetsråd en resolution som fördömer israeliska bosättningar på ”ockuperat palestinskt område”. Det är inget ovanligt att resolutioner som fördömer Israel ställs i FN – såväl i Generalförsamlingen som i Säkerhetsrådet. Generalförsamlingen har genom åren förvandlats till ett slags diktaturernas lekstuga där i princip vilka galenskaper som helst kan röstas igenom. En av bottenpunkterna var 1975 då FN röstade igenom en resolution som jämställde sionism med rasism. Inte konstigt att FN allmänt har mycket lågt anseende i Israel.

Denna resolution sponsrades först av Egypten, som dock på torsdagen fick kalla fötter – troligen efter att tillträdande presidenten Donald Trump kontaktat dem – och drog tillbaka den. Dock fördes den fram redan nästa dag igen av Nya Zeeland och Senegal med flera länder.

Resolutioner i Generalförsamlingen är dock inte bindande, och när liknande Israelfientliga resolutioner rests i Säkerhetsrådet har alltid USA varit förnuftets röst i vansinnet och de har lagt in veto, vilket de permanenta medlemmarna har rätt att göra. Det uppseendeväckande och direkt alarmerande med fredagens FN-omröstning var inte det faktum att den röstades igenom med 14-0, utan det faktum att USA inte blockerade den utan lade ner sin röst. Israel reagerade med chock och upprördhet. Inte för att Sverige, Storbritannien med flera västländer röstade för, för de har tyvärr lärt sig att inte vänta sig bättre. Utan att USA, som varit deras enda sanna vän i världssamfundet nu vände dem ryggen.

För att förstå vidden av denna resolution bör man alltså veta att den inte bara fördömer israelisk närvaro på deras heliga platser i Hebron med flera platser, utan även i östra Jerusalem, Israels huvudstad sedan mer än 3 000 år. USA står alltså i realiteten bakom en resolution som säger att det är olagligt för judar att bo i de judiska kvarteren i Jerusalem och att tillbe vid Västra muren. Precis som det var under Jordaniens ockupation. Och såväl Yasser Arafat som Abbas har varit tydliga med att inga judar får finnas i en palestinsk stat. Ett judenrein Palestina, alltså, trots att en miljon araber är medborgare med fulla rättigheter i Israel. Nyligen förklarade ett annat FN-organ att judarna inte hade några historiska band till Västra muren och att det aldrig stått något judiskt tempel där, detta trots den överväldigande mängd arkeologiska bevis för detta.

Det verkligt allvarliga med denna resolution är att de som vill frånkänna Israel dess rätt till sina historiska platser nu har fått svart på vitt från världssamfundet att de har rätt. Man behöver alltså inte göra några egna utfästelser eller upphöra med uppvigling samt att faktiskt avlöna palestinska terrorister som sitter i israeliska fängelser för sina dåd samt uppkalla gator efter dem. Och detta kommer helt klart längre fram att leda till en klar upptrappning, inte bara mellan Israel och dess grannländer, utan mellan Israel och hela världssamfundet. Tvärtemot att öka fredsutsikterna i Mellanöstern kommer alltså denna resolution att göra obotlig skada.

Relationen mellan Israel och USA har troligen aldrig varit sämre, definitivt inte på 60 år. Israel har senare gått ut och sagt att man har vattentäta bevis på att USA inte bara lade ner sin röst utan också var en direkt tillskyndare av resolutionen. Barack Obama har flera gånger förklarat sig stå bakom Israel när det gäller. Nu använder många i Israel för första gången ordet ”förräderi” om presidentens agerande. Tillträdande presidenten Donald Trump tweetade strax efter resolutionens godkännande att det kommer att bli annorlunda efter den 20 januari, då han tillträder.

Hos republikanerna i USA är upprördheten stor över Obamas agerande, liksom även hos en god del av demokraterna. Det spekuleras nu om ifall USA efter Trumps tillträde kommer att visa sitt missnöje med FN genom att helt eller delvis dra in sin finansiering av FN. USA står för cirka en femtedel av den totala budgeten för denna enorma apparat. Det har bara hänt en gång tidigare, 1991, då man gjorde det en tid för att markera missnöje med den ohejdade korruptionen inom organisationen.

Även Israel har starkt markerat sitt missnöje med FN-resolutionen. Man gjorde det genast genom att kalla resolutionen ”skamlig” och förklara att man inte tänkte rätta sig efter den. Israel har även kallat till sig flera av ambassadörerna för de länder som röstade för, för att markera sitt missnöje. Man överväger också att dra in sitt ekonomiska stöd till flera av FN-organen. Hur irrelevant Sverige nu anses vara i Israel visas för övrigt klart av det faktum att när Sveriges utrikesminister Wallström besökte Mellanöstern i förra veckan, hade ingen högre politiker i Israel ”tid” att träffa henne.

Barack Obamas agerande går också stick i stäv med över 200 års politisk tradition i USA, där det tas för givet att den avgående presidenten under sina sista ämbetsmånader som "lame duck president" inte tar några nya initiativ eller stiftar lagar som binder händerna för den tillträdande presidenten eller försvårar övergången. De flesta bedömarna i USA tvivlar på att Obama gjort något liknande om Hillary Clinton vunnit valet som väntat. Obama framstår här helt enkelt som en dålig förlorare, som nu passar på att "ge igen" mot Israel i allmänhet och premiärminister Netanyahu i synnerhet, som han tydligt visat sitt ogillande mot, förmodligen för att denne inte stod med mössan i hand och sa ja till Obamas ibland vidlyftiga och studentpolitikermässiga förslag om lösning av den långa, svåra konflikten utan satte sitt lands säkerhet före billiga politiska poäng.

Donald Trump har förklarat sig vilja riva upp det famösa kärnkraftsavtalet med Iran, som Iran redan flagrant visat sig strunta i. Han har även lovat att återupprätta USA:s historiskt starka band med Israel. Det återstår att se hur han lyckas. Vad som är klart är att Barack Obama kommer att gå till historien som USA:s mest Israelfientliga president samt presidenten som aktivt beredde vägen för ett nytt krig i Mellanöstern. Det är möjligen inte så han ville bli ihågkommen.

Bengt-Ove Andersson