Warning: include(/storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/tmp/com_akeeba_update/list.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/index.php on line 11 Warning: include(): Failed opening '/storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/tmp/com_akeeba_update/list.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/03/127203/pear/php') in /storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/index.php on line 11 Warning: include(/storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/media/mod_languages/css/inc.php): failed to open stream: No such file or directory in /storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/includes/framework.php on line 7 Warning: include(): Failed opening '/storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/media/mod_languages/css/inc.php' for inclusion (include_path='.:/usr/local/php53/lib/php:/storage/content/03/127203/pear/php') in /storage/content/03/127203/sverigeisrael.se/public_html/includes/framework.php on line 7 Samfundet Sverige Israel - Historia

Samfundet Sverige Israel

Samfundet Sverige Israel

Samfundet Sverige-Israels historia

En kort historik över jubilerande Samfundet Sverige-Israel, sammanställt och uppläst vid årskonferensens festmiddag den 24 maj 2003 av Örjan Kättström samt uppdaterad juni 2013.

Den vänskapsorganisation som går under namnet Samfundet Sverige-Israel kan sägas ha två begynnelseår. Ett är 1953, då starten skedde för ett samfund i Stockholm - ett annat är 1978, då Riksorganisationen Samfundet Sverige-Israel blev verklighet.

Staten Israel var bara fem år gammal, då SSI föddes genom ett upprop av historieprofessorn Hugo Valentin i Riksdagshuset 8 maj 1953. Uppropet hade följande ordalydelse: "I Sverige finns ett starkt, på olika sätt manifesterat intresse för staten Israel. Den svenska pressen ägnar detta land stor uppmärksamhet och många svenskar har börjat besöka landet. De intryck de medfört därifrån har på olika sätt delgivits den svenska allmänheten. För att på olika sätt verka för ökat andligt utbyte de båda länderna emellan och för närmare kännedom i Sverige om Israel har en sammanslutning bildats, kallad Samfundet Sverige-Israel."

Till Stockholmssamfundets förste ordförande utsågs juridikprofessorn Åke Holmbäck, vilken senare följdes av andra prominenta gestalter, botanikprofessorn Hugo Oswald (1957-1968), pastor Einar Rimmerfors (1968-1973), biskop Ingemar Ström (1973-1975) och professor Torgny Segerstedt (1975-1978). I den första styrelsen ingick Einar Rimmerfors, Ragnar Josephson, Bernhard Tarschys, Ture Nerman. Detta tidiga samfund blev väl förankrat bland ledande gestalter i svenskt kulturliv och dess introduktion i offentligheten blev en lysande festlighet i Gyllene Salen, Stadshuset i feb. 1954. Hedersgäst och huvudtalare var Israels dåvarande arbetsminister Golda Meir, som senare blev premiärminister. Andra samfundsgäster under 50-talet var Ben-Gurion, Abba Eban och Yigal Allon. 1954 grundades samfunden i Göteborg och Malmö och samma år hade samfunden 560 medlemmar. Flera bekanta svenskar har passerat revy i medlemsförteckningen. Dess förste hedersledamot blev detta år Herbert Tingsten, en varm Israelvän. 1955 var det unga samfundet värd för Israels Filharmoniska Orkester, som spelade inför fullsatta konserthus i Stockholm, Göteborg och Malmö.

På 60-talet stod Samfundet som fadder för SVEKIV. Statsminister Tage Erlanders och utbildningsminister Olof Palmes statsbesök i Israel 1966 resulterade i ett ökat intresse för Israel och för samfunden - så t.ex. blev Olof och Lisbeth Palme medlemmar 1967 men begärde utträde året därpå. Bland deltagarna vid Stockholmssamfundets årsmöte 1970 fanns sådana tunga namn som Johannes Edfeldt, Svante Foerster, Torgny Segerstedt, Axel Strand, Arne Geijer, Ingmar Ström, Inga Thorsson, Bo Siegbahn, Cordelia Edvardsson.

I anslutning till oktoberkriget 1973 användes oljevapnet. De politiska vinsterna därav var att UNESCO uteslöt Israel 1974 och 1975 genomdrevs FN-resolutionen, där sionismen jämställdes med rasism och där Sverige ej röstade emot utan la ner sin röst. Vid dessa båda tillfållen agerade Samfundet kraftfullt med protestskrivelser och debattinlägg. En av Samfundets aktiva, biskop Ingemar Ström, medverkade till att biskopsmötet 1975 uttalade sitt stöd för svenska kulturpersonligheters upprop, vilket protesterade mot UNESCO:s utestängande av Israel. FN-resolutionen om sionism=rasism ledde till ett uttalande vid ett extrainkallat medlemsmöte dec. -75 och tillställdes bl.a. FN:s säkerhetsråd och generalförsamling. I detta uttalande står bl.a.: "När en majoritet i FN klassar sionism som rasism är det ett hot mot Israels existens. Då FN antagit en punkt ur den palestinska terrororganisationen PLO:s program som sin egen, innebär det att man förmenar det judiska folket en nationell identitet."

När denna grymma resolution upphävdes 1991 var röstsiffrorna 111 mot 25 och när den antogs : 35 mot 27 och 32 nedlagda. Under denna turbulenta tid lades grunden för flera nya samfund. Under 1976 inträffade flera för Israel negativa incidenter upp. Ett uttalande detta år: "..en alltmer tilltagande kyla gentemot Israel bl.a. i oljekrisens spår." Detta föranledde flera opinionsmöten, bl.a. i Stockholm, där Folkets hus stora sal fylldes till bristningsgränsen. Samtliga fyra demokratiska partier hade företrädare. Under 70-talet fortsatte de goda kontakterna mellan Histadrut och LO, medan den socialdemokratiska partiledningens och mediernas sympati för Israel började minska.

Tanken på en Riksorganisation föddes redan vid Samfundets tillblivelse 1953 men kom inte formellt på dagordningen förrän 1974. Enligt ett styrelseprotokoll från jan. -74 "gällde det främst att tillgodose nytillkomna medlemmar spridda över landet". En samarbetskommitté tillsattes med Torgny Segerstedt som ordf. och Erik Sandberg, Västerås, som verkställande. Årtalet 1978 betecknar inte endast milstolpe nr. 25 i Samfundets historia. Det innebar också start för det som nu går under beteckningen Riksorganisationen Samfundet Sverige-Israel. Året sammanföll med 30-årsfirandet av staten Israels tillblivelse. 1978 konstituerades Riksorganisationen ( R.O.) i Örebro. Då var medlemsantalet 1.600 fördelade på 11 lokalavdelningar (Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro, Västerås, Helsingborg, Falun, Gävle, Växjö, Skara, Jönköping).

Sedan dess har årliga riksmöten hållits under våren: 1979 Stockholm; -80 Helsingborg; -81 Västerås; -82 Göteborg; -83 Stockholm; -84 Malmö; -85 Helsingborg; -86 Uppsala; -87 Umeå; -88 Skara; -89 Kristianstad; -90 Västerås; -91 Gävle; -92 Norrköping; -93 Göteborg; -94 Örnsköldsvik; -95 Jönköping; -96 Stockholm; -97 Skellefteå; -98 Malmö; -99 Stockholm/Södertälje; -00 Karlskrona; -01 Västerås; -02 Linköping; -03 Luleå; -04 Kungälv; -05 Kristianstad; -06 Växjö; -07 Umeå; -08 Falun; -09 Västerås; -10 Uppsala; -11 Jönköping/Gränna; -12 Stockholm; -13 Luleå.

Riksorganisationens årsmöten har fördelats på följande orter enligt nedanstående sammanställning:

Stockholm  5;   Västerås  4;   Göteborg  3.

2 årsmöten i:  Helsingborg;  Jönköping;  Kristianstad;  Luleå;  Malmö;  Norrköping/Linköping;  Umeå.

1 årsmöte i:  Falun;  Gävle;  Karlskrona;  Skara;  Skellefteå;  Växjö;  Örebro;  Örnsköldsvik.



Riksorganisationens förste ordf. var Torgny Segerstedt 1978-85. Därefter följde: Knut Ahnlund 1985-89, Ann-Cathrine Haglund 89-94, Jan-Erik Wikström 94-97, Örjan Kättström 97-00, Hadar Cars 00-03,
Gunnar Hökmark 03-12, Elisabeth Svantesson 12-13, Annelie Enochson 13- .

Ordförande i Riksorganisationens arbetsutskott har varit: Carl-Erik Lundgren (1978-80); Leon Gerson (1980-93); Örjan Kättström (1993-97) ; Per Jennische (1997-07); Siewert Öholm (2007-12); Stefan Sturesson (2013- ). Det första arbetsutskottet 1978 bestod av Torgny Segerstedt, Erik Sandberg, Carl-Erik Lundgren, Louis Umberg, Lilian Gottfarb och Thure Jadestig.

Under åren 1988-94 hölls höstseminarium i Stockholm under en söndag i oktober. Vårseminarium hölls i Karlskoga i samarbete med dess lokalsamfunds ordf. Maj-Britt Johansson 1990-96.

1993-96 anordnades endagsseminarium vid en ort i söder och en ort i norr med en veckas intervall för att nå perifert belägna samfund. I början av 90-talet påbörjades skapandet av en fond för start av nya samfund. Under Hadar Cars ordförandetid har ett arrangemang med företagssponsring inletts.

F.n. omfattar Riksorganisationen 26 Samfund med ca. 2.500 medlemmar. R.O. är en religiöst och partipolitiskt obunden sammanslutning. Dess ändamål är att upprätta och öka kunskapen om och förståelsen för Israel och på olika sätt stärka de svensk-israeliska vänskapsbanden. Till verksamheten har också hört att arrangera årliga resor till Israel. Programarbetet består inte bara av faktaföredrag utan också sådant som appellerar till själ och känsla. Att skapa en positiv bild av Israel - att landet är mycket mer än bara politik.

Det finns även vänskapsföreningen Israel-Sverige som grundades 1951. Bland dess ordförande kan nämnas Gideon Hausner (åklagaren i Eichmann-rättegången), Göran Larsson, Göran Nisell.

Det svenska intresset för Israel har inte avtagit under de 50 år som förflutit, men intrycken därifrån skildras "på olika sätt", som Hugo Valentin uttryckte det i sitt upprop den 8 maj 1953.

Maj 2003 (Iyar 5763)
Uppdaterat juni 2013
Örjan Kättström

Till Samfundshistoriken  kan även hänföras nedanstående utdrag från ett samtal, som K.G. Arrbäck - ledarskribent i VLT och en av grundarna av Västerås-Samfundet - förde med Riksorganisationens initiativtagare strax före dennes bortgång 1992 ang. dennes personliga engagemang för Israel och det judiska folket.

Hans Israelbakgrund låg djupt. Han hade en bibelpräglad barndomsmiljö och fängslades som liten av de bibliska berättelserna. Dåtida skolans "bibliska historia" hörde till folkbildningen. Med en sådan grund var det naturligt, att det skapades ett "nationalhem för det judiska folket". Till barndomsmiljön hörde också att familjen hade judiska grannar och att det i hemstaden Karlstad fanns en synagoga.

Som gymnasist beundrade han storheten hos t.ex. profeten Jesaja och den storslagna bibliska litteraturen.

Denna bakgrund innebar, att antisemitismen tedde sig som humbug, när han mötte den under studenttiden.

Som ordförande i en studentförening i Uppsala väcktes hans engagemang vid det känsliga skede, då Sverige och svenskarna visade osäkerhet, hur de skulle ställa sig till den uppflammande tyska nazismen och det därmed förknippade judehatet.

Erik Sandberg deltog i uppvaktningar i slutet av 1938 (alltså efter Kristallnatten 9 nov. 1938) hos både social- och statsministern i den då brännande flyktingfrågan. De uppmanade regeringen att visa en mer human inställning till hotade människor i Tyskland och Österrike, som ville söka fristad i Sverige.

Man framförde att "folkgrupper pga ras, religion och politisk åskådning utsätts för en behandling ovärdig vår civilisation. Det krävs därför praktiska åtgärder från myndigheters och enskildas sida för att visa mänsklig medkänsla mot de nödställda".

I december 1938 uppvaktades Per Albin Hansson - "Per Albin Yttrade sig snävt" - och månaden därefter deltog Sandberg i d.sk. Bollhusdebatten i Uppsala, då humaniteten fick ge vika.

Erik Sandbergs individuella hängivenhet, attityd och engagemang får ses som stimulerande för Samfundets vänner.

/ Örjan Kättström,  juni 2013