Vänskapsförbundets historia

Till Stockholmssamfundets förste ordförande utses juridikprofessorn Åke Holmbäck, vilken senare följs av andra prominenta gestalter: botanikprofessorn Hugo Oswald (1957-1968), pastor Einar Rimmerfors (1968-1973), biskop Ingemar Ström (1973-1975) och professor Torgny Segerstedt (1975-1978).

Samfundet blir väl förankrat bland ledande gestalter i svenskt kulturliv och dess introduktion i offentligheten blir en lysande festlighet i Gyllene Salen, Stadshuset i februari. 1954.

Hedersgäst och huvudtalare är Israels dåvarande arbetsminister Golda Meir, som senare blir premiärminister. Andra samfundsgäster under 50-talet är Ben-Gurion, Abba Eban och Yigal Allon.

1954 grundas samfunden i Göteborg och Malmö och samma år har samfunden 560 medlemmar. Flera bekanta svenskar har passerat revy i medlemsförteckningen. Dess förste hedersledamot blir detta år Herbert Tingsten, en varm Israelvän.

Statsminister Tage Erlanders och utbildningsminister Olof Palmes statsbesök i Israel 1966 resulterar i ett ökat intresse för Israel och för samfunden. Olof och Lisbeth Palme blir medlemmar 1967 men begär utträde året därpå.

Bland deltagarna vid Stockholmssamfundets årsmöte 1970 finns namn som Johannes Edfeldt, Svante Foerster, Torgny Segerstedt, Axel Strand, Arne Geijer, Ingmar Ström, Inga Thorsson, Bo Siegbahn och Cordelia Edvardsson.

Tanken på en riksorganisation föds redan vid Samfundets tillblivelse 1953 men kommer inte formellt på dagordningen förrän 1974.

Enligt ett styrelseprotokoll från jan. 1974 ”gäller det främst att tillgodose nytillkomna medlemmar spridda över landet”. En samarbetskommitté tillsätts med Torgny Segerstedt som ordförande, och Erik Sandberg, Västerås, som verkställande. 1978 är startåret för det som nu går under beteckningen riksorganisationen Samfundet Sverige-Israel.