Bästa Israelvän
Kriget fortsätter liksom debatten om Europas relationer till regionen. Förhandlingarna genom ombud med Hamas går trögt. Allt fler uppgifter kommer om kopplingarna mellan UNRWA och terror och antisemitism. Få lär tro på FN-företrädare som på fullt allvar hävdar att de inte haft kunskap om det enorma tunnelsystem som Hamas byggt i Gaza, bland annat under UNRWAs eget högkvarter. Man kan diskutera de
praktiska svårigheterna med att lägga om biståndet till palestinierna men att förneka banden till Hamas och den uppenbara fientligheten till Israel är inte trovärdigt.
På måndag 12 februari krävde ett antal av (S)s sidoorganisationer i Svenska Dagbladet att EU ska använda ekonomiska maktmedel för att påverka Israels agerande i konflikten. Skribenterna nämner varken 7 oktober, Hamas, terror eller antisemitism i artikeln. Utan helheten blir resonemanget väldigt ensidigt. Israel ligger inte mellan Norge och Finland. Iran agerar hela tiden i bakgrunden. Glömmer vi det kan vi inte göra en meningsfull insats i regionen.
Till slut uttalade Socialdemokraterna i Skåne att de inte längre har förtroende för Jamal El-Haj. Beslutet kom alldeles för sent men är ändå välkommet. Avståndstagandet mot terrorism måste alltid vara tydligt. Terror mot civila kan aldrig försvaras. Jamal El-Haj har inte levt upp till de krav man måste kunna ställa på en riksdagsledamot.
Hans agerande på senare tid och hans historia talar sitt tydliga språk. Jamal El-Haj har bland annat krävt en återgång till de gränser som gällde 1948. Diskussionen om hans agerande handlade aldrig om yttrandefrihet eller palestiniernas rättigheter. Den handlade om samröre med Hamas, en antisemitisk mördarsekt.
Två bekymmersamma händelser under senare tid påminner om de stämningar som präglar demonstrationerna för Gaza. För några veckor sedan fick en socialdemokratisk riksdagsledamot lämna scenen i Malmö när hon ville
fördöma Hamas terror. Det accepterades inte av deltagarna. Detsamma hände förra helgen i Uppsala. En riksdagsledamot från Vänsterpartiet buades ut efter att hon före sitt tal förklarat att hon inte kunde stödja krav på krossandet av staten Israel. Hon fick inte heller tala.
Yttrandefriheten gäller alla men det borde vara orimligt att i ett fritt och demokratiskt land gå i en demonstration där det uttrycks stöd för terror och hat mot judar och Israel. Den som vill uttrycka sitt stöd för fred och rättvisa kan göra det i andra sammanhang, inte tillsammans med MNR och anhängare av Hamas.
Tack för ert stöd till oss, er tid och ert engagemang för Israel
Mats Fält
Redaktör och vice ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel
