Denna omvälvande händelse väcker omedelbart frågan: Vad innebär detta för Syrien, Israel och Mellanöstern i stort?
En förödande bakgrund
Bashar al-Assads regim, med stöd från Ryssland och Iran, har styrt Syrien med järnhand sedan inbördeskrigets utbrott under den arabiska våren 2011. Kriget har lämnat djupa sår: över 500 000 människor har mist livet och miljontals har skadats. Uppskattningar finns på att 6,8 miljoner är internflyktingar och ytterligare 6 miljoner har sökt skydd i andra länder. Samtidigt har Syriens infrastruktur till stora delar förstörts och ekonomin är i ruiner.
Under konflikten har jihadistiska grupper som Islamiska staten (IS) och Hayat Tahrir al-Sham (HTS) vid olika tidpunkter tagit kontroll över betydande delar av landet. Kurdiska styrkor har också etablerat självstyre i nordöstra Syrien, vilket har skapat spänningar, särskilt med Turkiet. Samtidigt har Assad-regimen fängslat och torterat tusentals oppositionella, vilket har dokumenterats som en utbredd människorättskatastrof. Märkligt nog så har inget av detta följts av massdemonstrationer I väst eller upprepade anklagelser om folkmord.
Ett skifte i maktbalansen
Rysslands engagemang i Ukraina har försvagat dess förmåga att stötta Assad. Man har stegvis trappat ned stödet, vilket har bidragit till Assads regims kollaps. Rysslands inflytande i Mellanöstern kommer sannolikt framöver att minska. I detta maktvakuum har HTS, med stöd av den Turkiet-kontrollerade Syriska Nationella Armén (SNA), genomfört en snabb offensiv som resulterade i att Damaskus föll.
HTS:s ledare, Abu Mohammed al-Jawlani, som tidigare var en framträdande figur inom al-Qaidas syriska gren Nusrafronten, står nu i centrum för Syriens framtid. Om HTS lyckas befästa sin makt kan ett islamistiskt styre baserat på sharialagar vara på väg. Det är ingen sorg att Assads regim faller, men ersätts den av något bättre? Albert Einstein lär ha sagt att “Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat”. Ett nytt talibanliknande styre skulle förmodligen inte göra Mellanöstern bättre.
Regionala konsekvenser
Relationen mellan sunnimuslimska HTS och shiamuslimska Iran präglas av djup ideologisk och geopolitisk fientlighet. Irans inflytande i Syrien kan därför väntas minska, vilket försvårar vapentransporter till dess allierade Hizbollah och därmed försvagar terrorgruppens ställning. För Israel innebär detta en initial strategisk fördel, även om man inte kan förvänta sig att “Din fiendes (Assad) fiende (HTS) plötsligt agerar som din vän”.
Som en försiktighetsåtgärd har Israel mobiliserat sina styrkor längs gränsen till Syrien men intar en avvaktande hållning tills vidare.
En historisk milstolpe
Damaskus fall markerar en ny fas i den syriska konflikten. Frågan som nu återstår är vilken framtid detta kommer att leda till för ett redan sargat land och en region i fortsatt oro?
Paul Ludvig
VSI Östergötland
