Debatt Det rödgröna styret i Göteborg vill stoppa inköpen av varor från Israel, Marocko och Ryssland. Att klumpa ihop ockupationsproblematiken i Israel, Gaza och Västbanken med Ryssland och Marockos agerande är naturligtvis skandalöst, särskilt efter Hamas attack mot Israel. Det är också skandalöst att fortsätta göra affärer med världens värsta länder när det gäller mänskliga rättigheter som till exempel Kina och Iran men börja med att bojkotta världens enda lilla judiska land, skriver Mats Fält.
Vid flera tillfällen har tvåstatslösningen kunnat bli verklighet. En judisk och en arabisk stat som är självständiga, demokratiska och livskraftiga och som ”lever i fred inom erkända och säkra gränser utan att utsättas för hot eller våldshandlingar” för att citera FN:s resolution 242 från 1967. Eller ”En rättvis och hållbar fred där Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet” för att citera den svenska formuleringen. Vid samtliga tillfällen har palestinierna sagt nej medan Israel sagt ja. FN:s delningsförslag 1947 bejakades av judarna men avvisades av palestinierna som istället startade ett krig för att utplåna den judiska staten.
I modern tid är till exempel år 2000 särskilt intressant ur svenskt perspektiv. Efter förhandlingarna under Bill Clintons ledning i Camp David år 2000 var bildandet av en palestinsk stat mycket nära. De skulle fått en egen stat på Västbanken och Gaza med Jerusalem som huvudstad. Israel hade accepterat. Vår dåvarande statsminister Göran Persson var inblandad och hade bokat Blå Hallen i Stockholms stadshus för en fredsceremoni. Då sa palestinierna nej. Clinton och Persson kallade agerandet chockerande.
Benny Morris, professor i historia och förmodligen världens främste expert på konflikten, har visat att orsaken till att palestinierna alltid säger nej är det inte är en konflikt om mark utan en existentiell konflikt. Skälet till att den arabiska sidan alltid sagt nej till fred och att bilda en egen stat är att deras viktigaste prioritet har varit att förhindra en judisk stat, inte att bilda ännu en arabisk stat. Morris visar hur islamistisk fundamentalism gjort att de aldrig kunnat acceptera FN:s tvåstatslösning, det vill säga att det ska finnas en judisk stat.
FN:s resolution 242 från 1967 säger att Israel ska dra sig tillbaka från ockuperade områden. Men också att alla stater inklusive Israel har rätt att ”leva i fred inom erkända och säkra gränser utan att utsättas för hot eller våldshandlingar”. Resolutionen 242 ställer med andra ord krav på båda sidor. Israel har ingen skyldighet enligt resolution 242 att retirera från Västbanken eftersom PLO inte tillerkänner Israel några ”säkra gränser”. Hamas officiella linje är att Israel ska förintas. Så länge motparterna inte erkänner Israels gränser och slutar med våldshandlingar och krigsretorik ska Israel alltså enligt FN-resolutionerna inte lämna ifrån sig några områden.
Problemet med de diskussioner som nu förs om en palestinsk statsbildning är att den är frikopplad från villkoren om fred, självständighet, demokrati och livskraft. Det som nu diskuteras skulle bli en Iranstyrd terrorstat via Hamas. Hamas vann det senaste palestinska valet 2006 innan diktatur infördes. De skulle enligt opinionsmätningar vinna i dag igenom en palestinsk stat etableras. De har klargjort att deras styre i Gaza och terrorattacken 7/10 är en modell för hur de vill arbeta även på Västbanken. Det innebär:
– Nej till fred och ja till heligt krig för att utplåna den judiska staten.
– Nej till demokrati och ja till teokratisk diktatur.
– Nej till mänskliga rättigheter och ja till shariavärderingar.
– Nej till jämställdhet mellan kvinnor och män och ja till patriarkala härskarstrukturer.
– Nej till respekt för religiösa och sexuella minoriteter och ja till förföljelse och diskriminering.
Eftersom det är mycket lätt att från Västbanken anfalla Israeliska samhällen är det stor risk att tragedin vi nu ser i Gaza bara är en liten föraning om vad som kommer att hända om Hamas får kontroll över Västbanken. Tvåstatslösningen måste implementeras som det var tänkt från början med fred, välstånd och demokrati som förutsättningar. Att bojkotta den judiska staten därför att den arabiska sidan sagt nej till fred i 75 år är obegripligt.
I en rapport från Segerstedtinstitutet kan vi läsa: ”Att bojkotta Israel är särskilt känsligt i Europa givet det faktum att förintelsen föregicks av omfattande bojkotter mot judiska affärsinnehavare……”. Malmö har redan ett internationellt rykte som norra Europas centrum för antisemitism. Göteborg tar nu upp kampen om denna skamliga position.
Mats Fält, vice ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel
