17Bästa Israelvän
Nyligen spelades den sista föreställningen av pjäsen ”Mandatet” på Teater Tribunalen på Södermalm i Stockholm. Den behandlade bland annat Storbritanniens roll i det som senare utvecklades till Israel–Palestinakonflikten på ett intressant sätt. Under föreställningen fick publiken utförligt följa både Storbritanniens och judarnas agerande under den aktuella perioden mellan världskrigen.
Upplägget var alltså detsamma som på nästan alla de propalestinska seminarier som regelbundet arrangeras i ABF-huset i Stockholm. Rubriken är ofta något om Palestina, men det som diskuteras är bara judarna och Israel. Araberna behandlas med ett kolonialt perspektiv – som omyndiga offer som ska företrädas av västerländska förmyndare. Att deras egna beslut att säga nej till fredsavtal och delningsplaner skulle ha något med frånvaron av en palestinsk stat idag att göra verkar ingen ägna en tanke.
På Teater Tribunalens föreställning tillämpades konsekvent metoden att maskera rasistiska argument genom att skifta uttryck från judar till sionister när anklagelser om deras ondska som mördare, rånare och organtjuvar skulle framföras. Ensidigheten var total.
Liksom de flesta offentliga kulturyttringar i vårt land får Teater Tribunalen ett betydande stöd från region och kommun. Stora summor subventionerar verksamheten. Man kan ha många åsikter om hur det offentliga stödet för kulturen ska utformas. De flesta borde dock kunna enas om att våra skattepengar inte borde gå till teaterpjäser som, genom att förfalska historien, sprider hat mot judar.
Antisemitismen blir inte mindre avskyvärd för att den sprids från en teaterscen. Om samma hat hade riktats mot någon annan grupp hade reaktionerna kommit omedelbart. Nu är det tyst – och publiken applåderar. Det säger tyvärr något viktigt om Sverige.
Så här kan vi inte ha det.
Tack för ert stöd till oss, er tid och ert engagemang för Israel
Glad Påsk!
Mats Fält
Redaktör och vice ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel
