Bästa Israelvän
Media uppmärksammar ofta demonstrationer och protester mot den israeliska regeringen. De som stöder Netanyahu och hans politik får sällan plats i bevakningen, trots att de också mobiliserar på gatorna. Det finns bland annat föräldrar till gisslan som stöder en hård linje mot terroristerna i Hamas. Inte för att de inte älskar sina barn utan för att de ser det som enda vägen till ett slut på det ständiga terrorhotet.
Demonstrationer och fri debatt är ett tecken på att ett demokratiskt samhälle fungerar. Alla som vet hur Israel fungerar känner igen den intensiva diskussionen och engagemanget. Israeler tycker väldigt mycket och vågar och vill ge uttryck för sina åsikter.
Problemet är att den stökiga politiken och de ständiga protesterna så ofta tolkas som något negativt. Oenigheten ses inte som ett sunt utryck för öppenhet och engagemang utan betraktas som ett tecken på att systemet är illegitimt och att regeringen egentligen saknar folkets stöd.
Det här gäller både organisationer som kritiserar Israels politik i Gaza och på Västbanken och de som kritiserar landets inrikespolitik. Gemensamt för båda grupperna är att de får ett betydande stöd från utlandet, främst från USA och Europa. Att ta emot stöd utifrån är inget konstigt i sig och tvärtom värdefullt när den stat man kämpar emot är odemokratisk. Det är mer komplicerat när staten både är demokratisk och ständigt hotas av terror och angrepp från sina grannländer.
De frivilligorganisationer som ofta får komma till tals i media när det gäller Israels agerande på Västbanken har inte sällan ett mycket svagt stöd i Israel, många israeler ser dem som extremister som tagit avstånd från sitt eget land. Utan pengarna från utlandet skulle de ha svårt att driva sin verksamhet. Utan stödet skulle de inte på samma sätt kunna hjälpa media att framställa Israel som en stat som ständigt har fel och ständigt måste kritiseras. Två exempel är Breaking the Silence och B’Tselem.
Detsamma gäller delvis även protesterna mot regeringen i Israel. Många av de organisationer som dominerar bilderna i media får betydande summor från USA och Europa. De som stöder regeringen får inga bidrag. De finns också men får klara sig med egna resurser och uppmärksammas sällan av journalister från västvärlden.
Bilden av Israel blir skev när rapporteringen så ofta präglas av aktivistgrupper som lever på bidrag från länder som har en ofta kritisk inställning till Israel. Det skulle inte vara svårt att organisera demonstrationer även i europeiska länder om någon ville bidra med tiotals miljoner för att skapa motsättningar och sätta press på regeringen. Det är delvis det Ryssland och Kina redan försöker göra och när det sker reagerar vi negativt.
Utländsk påverkan är en självklarhet. Utländska bidrag är egentligen inte heller något konstigt men borde hanteras med större försiktighet. Syftet kan inte vara att underminera en annan demokratisk stat – en stat som idag befinner sig i ett våldsamt och blodigt krig för sin överlevnad. När vi bedömer läget och opinionen i Israel kan inte utgångspunkten vara aktivistgrupper som vi själva skapat med offentliga bidrag.
Tack för ert stöd till oss, er tid och ert engagemang för Israel
Mats Fält
Redaktör och vice ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel
