Bästa Israelvän
Debatten om kriget mellan Iran och Israel blev som vanligt konstig. Många kommentatorer försökte låtsas som att ett angrepp med 300 missiler inte är så allvarligt. Israels rätt att slå tillbaka ifrågasattes. Hur hade samma bedömare hanterat ett angrepp med 300 missiler mot London, New York eller Oslo? Hade det också varit en ”symbolisk gest”? Det faktum att Israel har ett av världens bästa försvar mot missiler gör inte angreppet mindre allvarligt. Samtidigt kopplar många isär den ständigt pågående lågnivåkonflikten mellan Hizbollah i Libanon och Israel från konflikten med Iran. Det är i praktiken Iran som genom terrorrörelsen angriper Israel. På samma sätt som Hamas som både strider mot Israel i Gaza och fortsätter att skjuta raketer mot Israel också är ett redskap för regimen i Teheran. Det har inte varit fred mellan Iran och Israel på decennier.
Israel har en självklar rätt att svara på direkta och indirekta angrepp från Iran. Den judiska staten har också rätt att angripa de delar av den iranska statsapparaten som är direkt engagerad i terror mot Israel, som Revolutionsgardet. Det skulle andra stater också göra i samma situation. Iran är och förblir en av världens största sponsorer av terror. Den iranska regimen vill varken leva i fred med sina grannar eller respektera sina egna medborgares mänskliga rättigheter. Iran borde mötas av mycket tydligare motstånd från världens demokratiska stater. Vi borde till exempel inte acceptera att regimen använder sig av kidnappningar för att få sina egna terrorister frisläppta från fängelser i utlandet.
Hur Israel väljer att svara på angreppet avgörs i Jerusalem, efter samråd med Israels vänner i det internationella samfundet. Om verkliga sanktioner kan minska risken för ett utökat krig så är de naturligtvis välkomna. Krig är aldrig en bra lösning på mänskliga problem men ibland är det en nödvändig del av lösningen.
USA har genom sitt veto i säkerhetsrådet stoppat ett förslag som skulle ha gjort Palestina till medlem i FN. Att efter det största massmordet på judar efter andra världskriget ge Palestina en plats i FN hade varit orimligt. Innan det kan ske måste den palestinska ledningen skapa en administration som bygger på fria val och respekt för mänskliga rättigheter. Idag är den Palestinska administrationen en korrupt diktatur som sprider antisemitiskt hat och ger sitt stöd till terror mot Israel. Administrationens säkerhetstjänster förföljer oppositionella och stenhårda lagar bestraffar HBTQi-personer. En sådan stat bör inte bli medlem i FN.
Israels ambassad skulle visa en konstinstallation som en del av Stockholms stads kulturnatt. Stadens ansvariga beslutade att ”av säkerhetsskäl” ta bort det israeliska bidraget från den gemensamma katalogen för kulturnatten. Beslutet är uppseendeväckande och påminner oss om hur begränsad yttrandefriheten ibland är för judar, israeler och Israels vänner i vårt land. Beslutet blir ännu mer obegripligt när man vet att installationen på intet sätt var provocerande eller laddad med politiskt innehåll. Det räckte med att den kom från Israel.
Beslutet är ett i raden av allt fler exempel på hur yttrandefriheten krymper i landets huvudstad. Att det ändrades i sista stund gör inte saken särskilt mycket bättre. Under senare tid har staden gett nästan fyra miljoner kronor i bidrag till det islamistiska studieförbundet Ibn Rushd och samtidigt försökt stoppa stödet till GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime. Om vi inte ens själva vill försvara våra grundläggande värderingar – vem ska göra det då?
Tack för ert stöd till oss, er tid och ert engagemang för Israel
Mats Fält
Redaktör och vice ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel
