Den Palestinska Myndigheten har inte haft val på mycket länge. Bland annat Frankrike ställde krav på val när de nyligen erkände det icke existerande Palestina som stat.
Val skulle ha hållits nu i november. Så blir det nu inte. Valet har skjutits fram till september 2027. Anledningen är troligen att det korrupta styret fruktade att bli bortröstade.
Underligt nog så har det kommit mycket få reaktioner på detta beslut. Det gäller även vår egen regering. Beslutet borde fått konsekvenser eller åtminstone ha kritiserats hårt. Även palestinierna borde ha rätt till demokrati och fria och öppna val. Detta borde vara en viktig fråga för de som säger sig sträva efter en fredlig lösning.
Israel går snart till val. I media verkar det ibland som om premiärministern är den enda frågan. Hans roll den 7 oktober och under kriget som följde är viktig men även till exempel ekonomin och de ortodoxas ställning i samhället är centrala frågor för väljarna.
Opinionsundetsökningarnas resultat varierar radikalt mellan de olika instituten. Några förutspår en klar seger för Netanyahu – de flesta pekar på ett jämnt val med ett kanske svårhanterligt resultat. Som alltid är de arabiska partiernas roll en känslig fråga. Samtidigt måste man komma ihåg att Israel är det enda landet i regionen där araber har möjlighet att delta i riktiga demokratiska val.
Många utanför Israel hoppas och tror att landets politik skulle ändras radikalt om oppositionen tar över. Då ska man komma ihåg att huvudalternativet Eisenkot är före detta överbefälhavare. Han har kritiserat Netanyahu för att Hamas sitter kvar på makten över Gaza. När det gäller kriget och säkerheten är de flesta israeler överens. De är dessutom mer överens än före 7 oktober. Det är delvis ett annat Israel som går till val. Netanyahu är omstridd men kriget är det inte.
På våra biografer visas nu två filmer med koppling till konflikten – ”Palestina 36” och ”Naza”. Den första skildrar den historiska bakgrunden till det som hände 1948. Den har kritiserats för att inte alls ge en korrekt bild av terrorattackerna mot judarna i dåtidens Palestina. Trots erkänt duktiga skådespelare ger filmen en falsk bild av vad som faktiskt hände. Om man ser ”Palestina 36” förstår man inte varför palestiniernas ledare tillbringade krigsåren hos Hitler i Berlin, som ivrig anhängare av förintelsen.
”Naza” låtsas vara en dokumentär om kriget i Gaza. I själva verket är den ett välgjort försök att med anonyma vittnen som stöd stämpla Israel som en blodtörstig mördaregim. Att den fått enorma applåder på filmfestivaler säger mycket om hur galen vår värld har blivit.
I filmen framställs det som grymt att försöka beräkna vilka skador som olika militära insatser kan orsaka – så att man kan ta hänsyn till detta när man fattar beslut. Det är inte krigsbrott – det måste man göra enligt krigets lagar. Dessutom påstår man i filmen att reglerna för hur kriget får bedrivas inte följs och att enskilda soldater ensamma får fatta beslut med stora konsekvenser. Så fungerar inte IDF.
Trots oklarheten om varifrån uppgifterna i filmen kommer och den upp- och nedvända logiken används filmen numera ofta i försöken att svärta ned Israel. Att filmarna är israeler ses som ett tungt argument. Att man är israel innebär dock inte att man automatiskt är ett sanningsvittne.
Tack för ert stöd till oss, er tid och ert engagemang för Israel
