Igår hade jag avskedsmiddag med Ziv Nevo Kulman, Israels ambassadör i Sverige, som nu lämnar Sverige efter fem år.
Han tog sig hela vägen ner till Ystad för att vi skulle hinna ses en sista gång, och vi blev sittande länge nere vid hamnen och pratade.
Som ordförande för Vänskapsförbundet Sverige-Israel fick jag möjlighet att tacka honom och överlämna en gåva från samfundet. Men för mig var det minst lika viktigt att få tacka honom som vän.
Ziv kom till Sverige i en tid när relationerna mellan våra länder var långt ifrån enkla. Sedan kom den 7 oktober och allt som följde.
Under några av de svåraste år man kan tänka sig att vara Israels ambassadör har Ziv gjort ett fantastiskt arbete. Han har vunnit stor respekt, inte minst i de judiska församlingarna i Sverige, men också bland människor som inte alltid har hållit med honom.
Och det säger faktiskt en hel del om en människa när även meningsmotståndarna talar väl om honom.
Någonstans under de här fem åren gick Ziv från att vara en ambassadör jag hade stor respekt för till att bli en riktigt god vän.
Och vänner kommer vi att förbli. Det är jag helt säker på.
Jag hoppas att det inte dröjer länge innan vi ses igen. Nästa gång förhoppningsvis i Israel. 
Tack för allt, Ziv. Sverige har varit lyckligt lottat som haft dig här.
Jag önskar dig och din familj allt gott i det som väntar.
Utöver diplomet får ambassadören en minnesgåva i glas med gravyr i form av ett vikingaskepp.
