Det judiska folket har en flertusenårig historia av pogromer och förföljelse som kulminerade i Förintelsen för 80 år sedan. Den 27 januari har i ett antal år varit åminnelsedagen av Förintelsen, det nazistiska folkmordet på sex miljoner judar. Det är tragiskt att den 7 oktober från och med nu blir årsdagen av det största massmordet på judar sedan andra världskriget. Över 1 200 judar mördades på ett mer bestialiskt sätt än nazisterna någonsin gjorde. Av nazisternas arvingar, en grupp som har inskrivet i sitt program som en helig plikt att döda judar var de än befinner sig.
Nästan samtidigt angreps Israel norrifrån med ett regn av missiler som tvang nästan 100 000 israeler att befinna sig i landsflykt i sitt eget land, vilket de har gjort i snart ett år. När Israel tvingas gå i krig mot dem som mördar deras folk, gör man allt för att minimera antalet civila dödsoffer, och man uppmanar civila i förväg att ge sig iväg från de avskjutningsplatser eller terrorceller man kommer att angripa. Inget annat lands armé gör så.
Men vare sig angriparna heter Hamas, Hizbollah eller Houtirebeller, är de en förlängd arm för mullorna i Iran, som i flera årtionden har lovat den judiska statens förintelse. I väntan på sina kärnvapen för man krig mot Israel genom ombud som man finansierar och utrustar.
Sedan 1948 har judarna ett hemland där de inte längre är utlämnade ut den eventuella välviljan hos andra länders furstar. För första gången på 2 000 år har judarna ett land som beskyddar sina invånare mot dem som vill förgöra dem. Vilket många har försökt även sedan 1948.
Inget land i världen kan låta missilregn över gränsen fördriva 100 000 av sina medborgare från sina hem i åratal. Om Norge besköt Dalarna och Värmland med tusentals missiler, hur länge skulle det dröja innan Sverige röjde undan avskjutningsplatserna? En månad? En vecka? Israel har visat anmärkningsvärd återhållsamhet, men till sist måste man svara.
Nasrallah hade blodet av tiotusentals judar och andra landsmän på sina händer. Med en massmördare mindre ökar kanske utsikterna för fred. Det bör nämnas att många libaneser, syrier och iranier uttrycker lättnad över att befrias från åtminstone några av de fundamentalistiska diktatorer som kidnappat deras land. Israel är villigt att skapa fred med sina grannar så snart dessa upphör att försöka förinta dem. Vad vi ser är en konfrontation mellan ett demokratiskt land med fri- och rättigheter för alla, kontra repressiva ideologier som förtrycker sina egna folk och samtidigt vill utplåna Israel.
På årsdagen av massakern på judar den 7 oktober 2023, står vi i Vänskapsförbundet Sverige-Israel Mälardalen med Israels folk. Vi står med deras vilja att skapa fred med sina grannar. Och vi står med Israel i deras beslutsamhet att den judiska staten inte ska utplånas utan fortsatt vara en trygg tillflykt för judar från hela världen undan den galopperande antisemitismen. När de som svurit att fullborda Hitlers dröm inte längre har något att säga till om i Mellanöstern, då kan vi hoppas på fred.
Till sist: Inte ens svenska nazister firade mördandet av judar på gatorna under Förintelsen. Men den 7 oktober 2023, flera dagar innan Israels militära svar, firades det öppet på Sveriges gator att judar mördats. Och nu på årsdagen av massakern, firar brunskjortor med olika förtecken återigen öppet. Historiens dom måste bli hård, inte bara över dem utan över flata svenska myndigheter som låtit dem ta över gatorna så att judar måste leva i fruktan i Sverige. Tur att Israel finns.
Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Mälardalen
Bengt-Ove Andersson
Stefan Sturesson
